Kalender

30 November 2001

På utflykt till SPRESO

I dag blåste det för mycket för att vi skulle kunna fortsätta arbetet med tanken. Däremot fick Jason och jag möjlighet att åka ut till en borrplats ca åtta kilometer från stationen. En liten grupp borrtekniker på fyra personer arbetar här med att borra fyra 300 meter djupa hål i vilka seismiska mätinstrument skall sänkas ned.

Platsen kallas SPRESO efter det lilla laboratorium som kommer att ligga här. South Pole Remote Earth Science Observatory.

Jag visste om att detta projekt var igång eftersom jag delade rum med Terry, en av borrarna, i Mc Murdo. NSF-representanten Julia Palais här på stationen ordnade så att vi fick transport ut till borrplatsen.

Vi fick åka bandvagn ut till SPRESO. En rätt skumpig färd.

 

Det lilla teamet som består av fyra borrare och en geolog som ansvarar för de seismiska instrumenten bor i tält ute i denna sk fieldcamp.

 

Terry förklarar hur borrningarna går till.

 

Louise Albershardt, som är chef för borrteamet visar hur borrkronan ser ut och berättar om hur borren fungerar.

 

 

Geologen Kent Anderson från USA förklarar varför man inte kan ha de känsliga seismograferna vid den stora stationen. Det är helt enkelt för mycket vibrationer där. Tre stycken seismografer kommer att sänkas ner i isen här. Man borrar fyra hål men det fjärde är ett reservhål.

Mätstationen kommer att ingå i det internationella nätverk av seismiska mätstationer som finns. Seismiska mätningar ger inte bara information om jordbävningar. Genom att studera hur vågor fortplantar sig i jordskorpan och genom lägre liggande lager i jorden kan vi också lära oss mer om hur jorden är uppbyggd.

Det internationella nätverket av seismiska mätstationer kan också avslöja otillåtna provsprängningar med kärnvapen.

 

Efter SPRESO fortsatte vi ytterligare ca två kilometer ut till det gamla övergivna solobservatoriet. Av det 15 - 20 meter höga observationstornet sticker nu endast ett par meter upp ovanför snön. Resten av tornet och de byggnader som hörde till observatoriet är nu helt begravda.

Övre delen av det gamla solobservatoriet.
Högst upp kan man se hållaren för den spegel som speglade ner solljuset i mittenröret.

 

Man har funnit att då det blåser kan det uppstå resonansfenomen i det gamla tornet och för att inte dessa svängningar skall störa mätningarna i SPRESO skall tornet kapas.

 

Jerry som körde bandvagnen tar en paus innan återfärden.
Vädret har nu klarnat upp och det verkar som om vinden håller på att mojna.


 


Mats Pettersson
Senast uppdaterad 01 11 30