I dag flyg rån Christchurch, Nya Zeeland till Mc Murdo på Antarktis.
Turligt nog var det i dag ett större transport plan, en jetmaskin C-140. En sådan tar ca tre timmar mindre än de vanliga propellerdrivna Herculesplanen. Rätt tuff flygresa ändå. Incheckning vid tvåtiden på natten och sedan på med ECW-utrustningen, Extreme Cold Weather-kläderna, som vi som skulle med fick hämta ut i går. Ungefär vid sextiden kom vi till slut iväg och efter fem timmar landade vi på havsisen utanför mc Murdo.
|
| Rätt trångt på planet. Större delen av det jättelika lastutrymmet används för godstransport. Som passagerare får man nöja sig med mindre plats. |
 |
| Det var en fantastisk känsla att kliva ut ur planet på Antarktis. Det var inte heller så dumt att få räta ut benen. |
Att kliva av planet och ut i luften var en fantastisk känsla. Första andetaget på denna kontinent var som en energiinjektion. Den friska kyliga luften rensade snabbt bort den fadda lukten av jetbränsle som satt kvar i näsan efter flygresan. Srålande väder ca -15°C och soligt. Ljuset verkade komma från alla håll och jag insåg varför det är obligatoriskt med solglasögon här. Eftersom atmosfären är tunnare vid polerna än på andra ställen och eftersom ozonlagret dessutom är så uttunnat här är UV-strålningen direkt skadlig för ögonen. Detta gäller inte bara den direkta solstrålningen utan också det reflekterade ljuset från all snö och is är skadlig.
 |
| Scotts stuga vid Hut Point strax utanför Mc Murdo. |
Efter inkvartering på stationen passade jag på att se mig lite omkring och besökte bland annat stugan för övervintring som kapten Scott och hans män byggde 1902. Utanför stugan ligger fortfarande proviant, en säl - nu i frystorkat skick.
 |
| Utsikt från Hut Point. |
